Väntan
Ja nu är det ett tag sen som jag var på lasarettet och tog prov i ryggen det vill jag inte göra om något mera
ont som tusan gjorde det ska få svar på det nu är det tre dagar kvar men det går långsamt fram jag är nervös
för svaret men så tänker jag att jag har ju levat i 78 år så jag får väl vara nöjd med det men jag skulle ju så gärna leva och se om jag får några barnbarnsbarn all pratar om att det är en riktig höjdare men jag har ju haft roligt med
mina barnbarn och det är jag glad för tror ingen farmor eller mormor har sån fin kontakt med sina barnbarn som
jag har vi är nästan som kompisar. Så jag hoppas att mitt liv inte slutar ännu och att vad jag nu har för sjukdom så
hoppas jag att den kanske inte går att bota men kanske med mediciner ett tag det är jobbigt just nu faktiskt
och nätterna är svåra sömnen är ganska liten sover en stund och vaknar då kommer tankarna och ibland
tårarna jag har ju just ingen att prata med heller kanske jag inte vill släppa fram alla tankar som finns i mitt
huvud jag har det för mig själv ibland ber jag till Gud att han ska hjälpa mig men det hjälper inte men sen å andra
sidan så tror jag ju inte på högre makter så det kanske inte är så konstigt att ingen hjälp kommer därifrån
nu har jag skrivit av mig lite igen ska ta en promenad nu i solen och halkan jag skriver nog snart igen
Kommentarer
Trackback