tantbrandt

Ja nu är det dags att sitta här  och försöka skriva ner  mina tankar är ensam hemma ganska skönt faktiskt

Sven är i  Bowlinghallen och tränar med sina kompisar.

Mina kompisar  som jag hade  en gång  i tiden är tydligen inget att ha för de hör aldrig av sig men å andra

sidan  så behöver jag inte några så det så jag är nöjd ändå.

men sen vi  flytta  till Brandholmen så tycker jag det är för långt till staden nu i vinter  har det varit riktigt

träligt förut kunde jag gå ner till stan och alltid träffade jag någon som jag kunde prata med går man ut här

där vi bor nu så är det knappt någon människa ute men det är ju fina vägar att gå på

Men det blev mycket träligare  sen jag var hos läkaren och tog alla prover och sen nu denna väntan som

jag måste genomgå och ovissheten innan jag får svar på vad jag har för sjukdom och om det går att

behandla sen när jag inte har någon som jag kan prata med heller jag sover väldigt illa somnar  och sover

kanske  två till tre timmar i taget sen vaknar jag  och ibland  får jag nästan panik och börjar gråta så håller

det på natt efter natt och Sven han sover som en Gris men nu ljuger jag nog lite  för det händer faktiskt

att jag sover  kanske en  sex sju timmar  nån natt också det är skönt dessa nätter jag ska inte klaga för jag

läste för en stund sen i en tidning att ju äldre man är ju mindre sömn behöver man och se stod det att just

aporna sov inte mycket jag kanske var Apa i mitt förra liv så då är det inte så konstigt att jag inte sover så

bra men jag klarar mig med den sömnen jag får ja nu är det slut för denna gång fortsättning följer