tantbrandt

Ja nu är det  ett tag sen  som jag var på lasarettet och tog  prov i ryggen det vill jag inte göra om något mera

ont som tusan gjorde det ska få  svar på det  nu är det  tre dagar kvar men det går långsamt fram jag är nervös

för svaret men så tänker jag att jag har ju levat i 78 år så jag får väl vara nöjd med det men jag skulle ju så gärna leva och se om jag får några barnbarnsbarn all pratar om att det är en riktig höjdare men jag har ju haft roligt med

mina barnbarn   och det är jag glad för tror ingen farmor eller mormor  har sån fin kontakt  med sina barnbarn som

jag har vi är nästan som kompisar. Så jag hoppas att mitt liv inte slutar ännu och att  vad jag nu har för sjukdom så

hoppas jag att den kanske inte går att bota men kanske med  mediciner ett tag det är jobbigt just nu faktiskt

och nätterna är  svåra sömnen är  ganska liten sover en stund  och vaknar  då kommer tankarna och ibland

tårarna jag har ju  just ingen att prata med heller kanske jag inte vill  släppa  fram alla  tankar som  finns i mitt

huvud jag har det för mig själv ibland ber jag till Gud att han ska hjälpa mig men det hjälper inte men  sen å andra

sidan så tror jag ju inte på högre makter så det kanske inte är så konstigt att ingen hjälp kommer därifrån

nu har jag skrivit av mig lite igen ska ta en promenad nu i solen och halkan jag skriver nog snart igen